... hela tiden bara för jag vet att jag ska ner till bilen om en stund. Vi ska på middag hos Inger!
Skulle egentligen strunta i det, men jag tänker inte låta denna sjukdom ta över mitt liv mer än va den redan gör!
Gick i badkaret för en stund sen, fy fan va jag har skrikit och gråtit! Varför kan det fan inte bara bli bra?!
Får ta rullstolen bort till bilen, så är det "bara" trapporna som ska genomlidas. Ligger med tens och förbereder mig lite nu.
Lyssnar på Mange Smith... Hahah jag och Magnus lyssnade på den när vi var fulla i våras och trodde vi var skit coola verkligen! Fan va jag garvar när jag hör på den. Han skulle sitta och förklara hela låtens innebörd typ. Han tyckte verkligen att han var SÅÅÅ smart som förklarade detta för mig! HAHAHA.

Jag finner ingen lösning, ingen ljusning ses