Min rumpa är så liten så liten nu, den är nästan helt borta! Blir så när man inte kan gå... Min rumpis som är så het annars .. Buhuuuuu! Längtar tills jag kan gå ut på långpromenixer och träna för då kommer musklerna såå fort tillbaks.
VILL VILL VILL, jag sitter hela dagarna och försöker tänka ut olika knep för hur jag bara ska resa mig och bara gå oavsett hur det känns. Sedan när jag väl reser mig upp och försöker ta ett steg så tar det bara stopp, man känner bara i hela kroppen vilken omöjlighet det är. Är så van vid mina kryckor, är så rädd om dom inte är nära mig!
Benet följer liksom inte med, jag tar i det mesta jag kan för att få det med mig och ändå så släpas det ut efter sidorna.
När jag försöker stå på det som jag ska öva och göra så känns det som jag väger 150 kg minst, det är så tungt, så tungt. Det hugger, strålar och gör å förbannat ont! Ändå sitter mina tankar heela dagarna med att komma på knep hur jag ska klara det.. jag reser mig och är fast igen, försöker ta de där stegen men det är som man går på en pinnsmal tråd, armarna flaxar för de finns ingen balans och vänster höft är mycket längre upp än de högra bara för jag felbelastar så det känns som de vänstra benet är en halv decimeter längre än det högra, eller ja.. det är det! Så man känner sig som Selma Lagerlöf.. Ni vet? med träbenet...
Det känns bara som man har en otroooolig lång väg framför sig för att komma tillbaka, kommer det någonsin att gå?
Jag kan aldrig sluta att vara bitter.. varför ska detta drabba mig? Det är väl bara att acceptera läget. Men jag kommer aldrig att göra det! Jag hade hellre amputerat bort en arm.. även om det ger svårigheter så kan man iallafall ta sig framåt. Vad är viktigare än det? Man kan inte göra NÅGONTING utan att komma framåt. Ska jag ha det så här så vet jag inte vad jag ska göra.. Kan inte gå ut, inte simma, inte åka skridskor, inte va ute o shoppa, inte resa. Ska jag sitta inlåst resten av mitt liv? I en soffa, och låta andra hitta på saker med mitt barn för att jag inte kan? Förlita mig på andra om jag ska ta mig någonstans? Kan ju knappt ta mig in i en bil så körkort känns väldigt långt borta. Vill jag ha en chipspåse och ingen vill köra mig nej då får jag ingen chipspåse....
Nej detta var inte meningen o bli ett deppinlägg. Bara det att jag tänker inte på någonting annat, inte ens för en minut!

Jo faktiskt.... förut vet jag inte vad Vincent gjorde inne i magen men det var det coolaste jag varit med om.
Säkert  5 cm uppåt och 5 cm åt sidorna kom något ut frpn min mage, jag kunde greppa tag handen runt denna "knöl" Måste varit foten, eller? HELA foten var ute... HIHI mamma grät och blev alldeles rörd...... Gud va fiiiiiint!
Älskar Dig Min Prins - Tänk Att Man Kan Älska Någon Man Aldrig Träffat :-)))) Det Är MAGISKT!
♥