Usch den hemska vedervärdiga smärtan! Här orkade jag väl mig upp en timma medaans mormor var på besök. Resten av dagarna låg jag enbart i sängen, på rygg.. helt orörlig med värmedynan på så jag hade stora brännsår på höft och rygg. Starkaaa mediciner (som läkaren gång på gång lovade på heders o smvete att fostret inte skulle påverkas. Tillslut var jag tvungen att ge med mig. Att ligga & skrika & gråta dygnet runt orkar ingen människa) hela tiden så man knappt visste va man hette, hemsk oro för den lilla bebisen som man försökte göra så gott man kunde för - En helt vanlig graviditet.. hade varit helt så himla mysig! Detta var för mig så långt till helvetet som man kunde komma. Synd att detta skulle förstöra så - Men nästa gång så =D
Livet är äntligen så perfekt "Livet på en ny kula", som en blogg som jag följer heter =)=), när man är som gladast så kommer inflammationen till ryggen istället (eftersom höften inte kan bli inflammerad längre). Men denna smärtan hindrar ju inte mig i mitt dagliga liv på samma sett som det andra i höften, en höft måste ju "användas" hela tiden eftersom mn alltid rör benen.. så fort man gör något, går t.ex. Detta gör ont liksom men inget mer. Men det tar ju lite på krafterna.. men jag ska till min läkare på torsdag så kanske jag får kortison-spruta i bäckenet och förhoppningsvis väldigt snart får börja med den Biologiska, antireumatiska medicinen (sprutor man tar varannan vecka) som ska förhindra inflammationer i hela kroppen!
Nja... jag pallar inte riktigt med en sån här pärs en gång till!

Men som sagt...bilderna ser ju iallafall glada och lyckliga ut :-):-):-)