Im fryyysing

Jajjemen vi har haft en toppen helg! Vi har Svensk sommar här nere nu men tjeckerna tycker "bara" att det är vår. Hur skönt som helst. Hoppas ni haft en lika bra helg. Tänkte på en sak till om just det med att räcka till för sitt barn. När man får barn nummer 2 så känns det som den inte får nånting för all fokus ligger på det stora barnet som härjar(ler) och att vardagen ska gå ihop så åter igen ha inte dåligt samvete för det. Värre vore det om Vincent var 2 år och full fart. massa kramar på dig och nu är det inte långt kvar!

Här är svaret på det du frågade om på min blogg:



Vad tråkigt att du har drabbats så hårt i unga år och fått en reumatisk sjukdom.

Så var det för mig också att allt brosk var borta och det låg och skavde ben mot ben och det var otroligt smärtsamt mot slutet så jag var nog nära rullstol och förstår att det är lika allvarligt för dig.

Det verkar som att du fått vänta jättelänge på operation och det är synd. Det spelar ingen roll om du inte har kunnat belasta på länge för dan efter operationen kan du ändå stå på benet och du kommer att känna en enorm förbättring direkt, så gjorde i alla fall jag och alla jag pratat med som varit med om samma, dessa operationer är rutin numera. Detta med att man måste ha toaförhöjare blir lite jobbigt eftersom man då inte kan vara borta så länge utan får hålla sig hemma så mycket som möjligt. Om du skall åka till folk du känner och vara hos dom ett tag så finns det toaförhöjare som man kan ta med sig. Kudden går ju också att få med.



Jag har inga som helst besvär med höften, känner inte av den alls. Fast en reservdelshöft blir aldrig fullt så bra som ens egen men inte långt ifrån. Det utvecklas hela tiden och eftersom du är så ung så kanske du måste byta ut den när du är 60 år men då har dom säkert kommit på nåt ännu bättre.



Jag var livrädd för operationen och ville sövas, men fick ryggmärgsbedövning och blev förvånad eftersom det inte kändes nåt och dom var otroligt skickliga och psykologiska så jag hoppas du får opereras på ett bra sjukhus. Sen får man lugnande och välja ut musik man ville höra i lurar under operationen. Jag är en sån som vill ha full koll men det gick jättebra och i bakgrunden hörde jag hur dom levde om men det bekom mig inte alls så nu är jag inte rädd längre för att vara vaken. Det sitter en narkosläkare bakom en hela tiden och har full koll. Detta räknas inte som nån stor operation numera.



Om du inte kan ta dig till vårdcentralen för att ta bort agrafferna (stygn) så kommer en sköterska hem till dig och jag blev jätteförvånad eftersom det inte gjorde nåt ont alls när dom tog bort dom.

Du får inte åka hem förrens du kan gå uppför en trappa men då blir det med ett ben i taget.

Jag låg inne en vecka men det läkte så bra så dom ville skicka hem mig tidigare men jag ville inte det.



Dan efter operationen så måste man träna att gå lite varje dag på sjukhuset så det kommer dit sjukgymnaster. Först med hög gåstol sen lägre och sist kryckor. Innan man åker hem så kan man duscha själv också. Efter operationen får du en spruta varje dag i magen för att undvika propp, men den känns inte alls. För en del kan ett ben bli lite längre efter op så man måste ha en liten sula i ena skon men jag klarade mig från det.



Du får fråga hur mycket du vill och jag kan ju komma på nåt mer också som jag glömt berätta

Jätteskönt att du snart får operera dig och kan lägga värken och besvären bakom dig och njuta mer av att ha blivit mamma.



Sköt om dig

kram

Malin/wiper

Kämpa på gumman! Läser din blogg varje dag och beundrar din kämpar glöd. Du är girlpower i mina ögon!!! Kramar