Lite tjöööt
Nu ligger vi i sängen o vilar lite middag! (Middag, då menar jag för småbarnsföräldrar..för bara ett år sedan var detta morgon för min del.. Kanske därför jag verkligen behöver dessa middags-napar:-) Vi har lekt massor, skulle lägga han i gungan medans jag duschade men han tyckte inte om det men det var bara för han var vrålhungrig så jag fick skynda mig ut.
Det är så kämpigt detta att komma "tillbaka" o lära sig gå igen. Det "sjuka" benet vill helst inte bli belastat, men jag övar o övar o övar o försöker belasta det så mycket som möjligt eftersom det fortfarande inte går av automatik ännu. Önska bara det kunde göra det så man slapp o kämpa jämt. Jag har inte tid o kämpa, jag vill ägna den tiden åt Vince istället=/
Det känns som det inte blir bättre men jag vet ju att dglig träning gör så att skelett och muskler kommer tillbaka men jag önska att det inte behövde ta sådan tid. Ibland blir jag bara så ledsen för jag har redan kämpat så mycket... Varför ska jag behöva fortsätta ännu mer? Kan det aldrig finnas något slut? Ja, jag ska faktiskt inte gnälla för det allra bästa är ju att inte ha ont längre o det är ju det viktigaste. Men får man lite så vill man ha hela handen, så är det ju! Det är rätt kämpigt ändå av att bara inte kunna röra sig fritt och gå ordentligt - Men min tid den kommer väl den också.
Alltid blir 1000 grr jobbigare att göra, lyfta upp Vincent och jag är helt slut.. dra vagnen genom lägenheten för att göra någonting och man är också helt slut. På måndag börjar Magnus jobba och jag ville ju såklart klara mig själv så det blir kämpigt men man får kämpa på. Jag är trött att va beroende av folk. En månad sa läkarn minst att man behöver hjälp efteråt men herregud har jag klarat dett när jag t.om haft dödsont så gör jag väl det nu!
Snart kanske vi kommer ut på promenader :-) Som sagt så är det tur att han är världens snällaste snällaste bebis, tänk va lätt vi hade haft det utan detta bekymret, trodde aldrig det kunde va såå lätt att ha barn. Min snälla snälla Prins<3
Nu ska jag träna igen och sedan vila middag. Hoppas ni har en bra lördag! Robinson ikväll, rätt kul=)
Det är så kämpigt detta att komma "tillbaka" o lära sig gå igen. Det "sjuka" benet vill helst inte bli belastat, men jag övar o övar o övar o försöker belasta det så mycket som möjligt eftersom det fortfarande inte går av automatik ännu. Önska bara det kunde göra det så man slapp o kämpa jämt. Jag har inte tid o kämpa, jag vill ägna den tiden åt Vince istället=/
Det känns som det inte blir bättre men jag vet ju att dglig träning gör så att skelett och muskler kommer tillbaka men jag önska att det inte behövde ta sådan tid. Ibland blir jag bara så ledsen för jag har redan kämpat så mycket... Varför ska jag behöva fortsätta ännu mer? Kan det aldrig finnas något slut? Ja, jag ska faktiskt inte gnälla för det allra bästa är ju att inte ha ont längre o det är ju det viktigaste. Men får man lite så vill man ha hela handen, så är det ju! Det är rätt kämpigt ändå av att bara inte kunna röra sig fritt och gå ordentligt - Men min tid den kommer väl den också.
Alltid blir 1000 grr jobbigare att göra, lyfta upp Vincent och jag är helt slut.. dra vagnen genom lägenheten för att göra någonting och man är också helt slut. På måndag börjar Magnus jobba och jag ville ju såklart klara mig själv så det blir kämpigt men man får kämpa på. Jag är trött att va beroende av folk. En månad sa läkarn minst att man behöver hjälp efteråt men herregud har jag klarat dett när jag t.om haft dödsont så gör jag väl det nu!
Snart kanske vi kommer ut på promenader :-) Som sagt så är det tur att han är världens snällaste snällaste bebis, tänk va lätt vi hade haft det utan detta bekymret, trodde aldrig det kunde va såå lätt att ha barn. Min snälla snälla Prins<3
Nu ska jag träna igen och sedan vila middag. Hoppas ni har en bra lördag! Robinson ikväll, rätt kul=)
Kommentarer
Trackback
