Jag har nästan ingen lust att skriva något här - Ännu mindre att lägga in bilder. När man vet att folk snokar för att vara elaka, göra sig lustig över en & för att snacka skit. Hade jag bara skrivit om mig själv, så fine.. Men jag har faktiskt en familj att tänka på, som är helt utsatta och inte kan försvara sig. Det gör ont att det finns så mycket sjuka människor där ute.. som inte kan glädjas med att andra har det bra & är lyckliga. För att deras eget liv inte blev så bra som dom ville. Men vet ni va? Livet blir precis va man gör det till. Man kan kämpa sig till det mesta, och vill man se saker positivt så blir det positivt.. Dessa människor ändrar sig aldrig. Dom växer liksom inte upp, som vi friska människor gör.  Ingen ska låta sina sjuka patetiska liv gå ut över oss.
Någon som vet hur man lösenordsskyddar sin blogg...?

Detta känns inte alls kul längre. Man vill ju gärna få nya kontakter osv, genom bloggen med andra som har barn. Kunna byta erfarenheter osv. Men det verkar inte kunna gå. Inte när världen ser ut som den gör.
Visst. Det är upp till en själv om man vill skriva ut saker på nätet eller lägga ut bilder. Jag gör det för att jag tycker det är kul. Jag har flyttat en bit från mina nära & kära. Det är kul för dom att följa oss genom bild och text. Allt kanske inte alltid kommer med när man pratar i luren. . Dock tror man ju inte att människor vill titta bara för att va elaka - Men det är ju tyvärr så världen ser ut. Människor är inte snälla - Därför får dom läsa som jag litar på hädanefter..
Inte ens tidigare val av umgänge i livet. Som är så besatta av ens liv att dom inte  kan låta bli en fortfarande..
Jag måste ha satt en stämpel för alltid i era liv. Och några andra som är så besatta av att vilja vara som en.. frågar om allt för dom vill ha det likadant, göra likadant. Har alltid tagit mina gamla avdankade ex, och hade gärna varit med min nuvarande också om de fått chansen.( Bra vänner va? Men jag har äntligen hittat en bra kille.. så han skulle tyvärr aldrig ens röra er med tång.) För dom är så osäkra på sig själva. Vet att dom gör dåliga val i sina liv. Både i sina & sina barns liv. Synd att vissa barn får leva i såna familjer som dom får göra.
Och sen vill ha det som jag har det. Tyvärr: Jag skulle hellre dö än att göra narr av mina barn, jag skulle trösta ifall dom var ledsna, inte skrika. Jag väljer inte uteliv före att vara hemma med barnen. Och jag skulle inte prioritera eller älska mitt ena barn mer än det andra. Jag skulle aldri behandla mina barn dåligt. Jag skulle helt enkelt inte va en så dålig förälder som ni.
För att jag är helt enkelt världens bästa mamma för min son. För att jag blir aldrig som er ! Och det vet ni, det är nog det som gör mest ont inombords på er.
Och sen vill ni ha en inblick i mitt liv för att kunna prata? Med andra obehöriga. Som absolut inte har med mitt liv att göra? - Tyvärr. Det bjuder jag er inte på, inte längre...

Så ni som läser , som jag känner och vill ha lösenordet. Säg till så snabbt som möjligt!