Spenshult!!!
Hej hej... har inte skrivit på ytterligare ett tag. Har inte varit hemma på fleeeera veckor & det är så fruktansvärt tråkigt, ensamt & ledsamt. Men jag försöker alltid se det ljusa i det mörka och jag tänker positivt att jag hade inte haft det bättre hemma och här får jag iallafall hjälp. MEN jag saknar min gubbe så jag tror att jag ska dö, även om han kommer och hälsar på så blir det inte samma sak, men men det blir nog bra!
Har idag åkt från Sahlgrenska med sjuktransport till Spenshult Reumatikersjukhus som ligger 2 mil utanför Halmstad, här ska jag vara på rehabilitering. Ska träna och träna och träna. Vilket är hur bra som helst, jag var i varmvatten i förrgår och jag var bra hela dagen så det kan bara göra susen. Dock väldigt tråkigt för jag har sån hemlängtan och det finns inte en ung människa som har sådana här sjukdomar så jag sitter i princip fast här på en "instutition" mitt ute i skogen.
Men vackert är det, det är ett hotell här med där jag sitter nu som ser väldigt fint ut. Utanför är det jätte fin miljö med sjöar med fiske, boule och minigolf. Men det enda jag vill är att det ska gå så fort som möjligt så jag kan gå och röra mig som vanligt och få åka hem och njuta av min graviditet, något jag inte kunnat göra ännu :(
Magen växer iallafall, trots att mina nerver är i bott och jag är orolig hela tiden, men barnmorskan säger att jag måste försöka lita på läkarna för dom vet vad dom gör, och de ynka mediciner jag får äta faktiskt går bra när man är gravid. Men det är inte alls kul att behöva äta det, men jag har inget val! Hoppas iallafall våran lilla bäbis mår så bra som den kan men den tar åt sig av all näring den får har dom sagt.
Jag vill hem nu till Magnus och hoppas jag blir bra så jag inte behöver vara här i 3 veckor. Om tre veckor ska vi på rutinultraljud och lille hjärtat mitt fyller 27år och det får vi ju fira :D
Var på ett inskrivningsmöte med min nya läkare här nyss och han gav mig en kortisonspruta med bedövning i, i min ömma punkt jag har bak i bäckenet, och det hjälpte ta mig fan med en gång. Jag vågar inte hoppas på bättring för jag har blivit så besviken tidigare MEN jag känner ju att det blev mycket bättre med en gång. TÄNK
om det är på bättringsvägen........
Har idag åkt från Sahlgrenska med sjuktransport till Spenshult Reumatikersjukhus som ligger 2 mil utanför Halmstad, här ska jag vara på rehabilitering. Ska träna och träna och träna. Vilket är hur bra som helst, jag var i varmvatten i förrgår och jag var bra hela dagen så det kan bara göra susen. Dock väldigt tråkigt för jag har sån hemlängtan och det finns inte en ung människa som har sådana här sjukdomar så jag sitter i princip fast här på en "instutition" mitt ute i skogen.
Men vackert är det, det är ett hotell här med där jag sitter nu som ser väldigt fint ut. Utanför är det jätte fin miljö med sjöar med fiske, boule och minigolf. Men det enda jag vill är att det ska gå så fort som möjligt så jag kan gå och röra mig som vanligt och få åka hem och njuta av min graviditet, något jag inte kunnat göra ännu :(
Magen växer iallafall, trots att mina nerver är i bott och jag är orolig hela tiden, men barnmorskan säger att jag måste försöka lita på läkarna för dom vet vad dom gör, och de ynka mediciner jag får äta faktiskt går bra när man är gravid. Men det är inte alls kul att behöva äta det, men jag har inget val! Hoppas iallafall våran lilla bäbis mår så bra som den kan men den tar åt sig av all näring den får har dom sagt.
Jag vill hem nu till Magnus och hoppas jag blir bra så jag inte behöver vara här i 3 veckor. Om tre veckor ska vi på rutinultraljud och lille hjärtat mitt fyller 27år och det får vi ju fira :D
Var på ett inskrivningsmöte med min nya läkare här nyss och han gav mig en kortisonspruta med bedövning i, i min ömma punkt jag har bak i bäckenet, och det hjälpte ta mig fan med en gång. Jag vågar inte hoppas på bättring för jag har blivit så besviken tidigare MEN jag känner ju att det blev mycket bättre med en gång. TÄNK
om det är på bättringsvägen........
Kommentarer
Trackback
