Bara jag...?
Jag är helt galet kär i min bebis. När jag tittar på honom blir jag helt varm inombords, jag har då aldrig sett något vackrasre (säger ju alla mammor) men jag tycker verkligen det.
Det känns som jag aldrig kommer kunna släppa iväg honom på dagis eller dyl.
Som jag känner nu så gör någon han någonsin illa, så mycket som ett litet rivmärke så kommer jag bli galen, börja störtlipa och låsa in mig i all evighet. Tänk om någon kommer reta honom :( Im gonna kill the kids. På riktigt alltså. Jag blir gråtmild bara jag tittar på honom.
Jag vill skydda honom mot allt som är ont i världen, som han kan tycka vara jobbigt, vill aldrig att han ska uppleva något jobbigt, därför jag blir överkänslig bara han gråter (tyder ju på att något bekymrar honom). Får hjärtklampning och blir svettig, allt runt om kring mig bara skriker "ta upp honom" och jag börjar nästan lipa själv. Är det möjligt att vara såhär bölig?! Man märker ju att han älskar att vara i famnen o få närhet och jag älskar det också. Jag bara älskar när han ligger på min mage och jag känner hans underbara bebisdoft <3 Vill aldrig att denna tiden ska ta slut. Man lever i sin egna lilla värld och skiter fullständigt i allt annat som tidigare var viktigt.
Dom sa att det skulle vara ett under att få barn, men jag kunde inte inse hur stort och mäktigt det är.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Nej du är inte ensam, jag får fortfarande en klump i halsen och ont i magen när Moa är ledsen:) Fast man vänjer sig ju mer tiden går att det faktiskt inte är något farligt:) Men jag är väldigt överbeskyddande fortfarande, det är väl modersinstinkten som sätter in.
Fasen vad impad jag är över att du inte tycker att det är jobbigt att gå upp på natten, jag blir helt knäpp om jag blir väckt mängder av gånger, men vad gör man inte för sin kotte?:)
Skönt att du har en sovbebis, Moa har aldrig sovit långa stunder, kanske 2 eller MAX 3 timmar om dagen sen hon var nyfödd:)
Jag är bara mer lipig när det gäller filmer å vissa dokumentärer på tv å sånt. Tycker ju inte om när Melvin skriker men blir inte "bölig" för det. Eller jo, när jag vet att han har ont eller är sjuk då blir jag också ledsen när han är det. Men är det för att han är hungrig eller övertrött så reagerar jag inte så. Vet ju att det inte är någon fara. =0)
haha söt är du busis. det är fullkommlig normalt. glöm inte att du slutar amma och det är hormon varning =)bli det grillning imån?
Nee men vännen då..De är nog pga hormoner och sådant tror jag, de försvinner sen. Jag kände mig oxå sån i början..
För tyvärr kommer det bli mycket tårar under hela hans uppväxt och det tillhör ju utveklingen och det behöver inte vara så allvarligt när dom gråter..
Tuva kröp för bara nån vecka sen fram till Melvin och rev han i ansiktet och inte dödade Emma Tuva för det :) Självklart ska man skydda sitt barn men dom måste lära sig att stå emot lite också.
Miss you!
Puss Och Kram
Det där är helt normalt.. tror de flesta mammor kännt så..
Inget att oroa dig för... passa på att njut nu medans han är liten och vill S
Kram
Hihi känner igen mig! Första barnet,första gången på dagis känns läskigt. när man sen kommer och hämtar honom och en ond unge bitit honom röd och blå på armen så inser man att man kommer aldrig sluta oroa sig men man kommer senare älska dagis! haha.
Om du vill så är det mamma träff på måndag. tid och var vet jag ej men det blir massa mammor. sånna jag aldrig träffat. kram
