DU, UNDERBARA ÄLSKADE!

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnista och jorden är varm

och himmelen utan en prick ?


Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag vad bär jag för namn ?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn ?


Jag lever, jag lever. På jorden jag står.

Var har jag varit förut ?

Jag väntade visst miljoner år

på denna enda minut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0