När jag vaknade i morses (hade älsklingen liggandes på mig) så låg Vince och lyfte på huvudet och tittade sig omkring i hela rummet, nyfiket & log... Hihi, jag vaknade med ett stort leende när man får börja dagen så underbart!
Undra hur länge han har legat så och kikat?
Och han skriker inte oftast längre när han vill ha mat utan han stoppar in tummen i munnen och suger frenetiskt.. haha så då vet jag att det är mat han vill ha! Så himla söt, ibland tar han ut tummen en stund och sedan sätter han tillbaka den igen... Hihihi <3 Min Pöt !!!
Låg och lekte och pratade med varandra hela morgonen, käkade frukost, tog mig över till badkaret (ingen underbar upplevelse, men det var tvunget)... åkte iväg till Svärmor och väntade in henne, fikade lite och berättade hur han brukar ha det.. pussade farväl massor till älsklingen och åkte iväg med en klump i magen! Men det var ju tvunget =/

Körde den långa vägen och lyssnade på musik.. kom fram och anmälde oss i receptionen, röntgen låg en bra bit bort så jag fick låna en rullis ! Upp på bristsen.. hon fick hjälpa mig upp med benet och massa bilder togs. Upp med friska benet typ i gynställning för dom skulle se ordentligt. Det stog 3 medelålders käringar där i rummet där dom kollar röntgen-grejerna.. dom kollade på bilderna, tjötade med varandra och tittade sorgset på mig ca en halvtimma efteråt - HAHA!
Iväg till Christer, ortopeden efteråt.. Han satte upp röntgenbilden på en tavla och förklarade. Såg först den friska sidan, fanns massor med vitt brosk där, fick se andra sidan där var deet helt genomskildigt. Ledkulan ska vara helt rund, men det var stora inskavda hål på den. Varje gång jag rör mig så skaver det in i ledkulan. Inte nog med att det ligger "ben mot ben" utan det skaver även in och förstör. Jag har undrat så länge varför det gör SÅ JÄVULSKT ont varje gång jag rör benet, varje gång det guppaar, varje gång någon går in i mig, varje gång jag gör fel rörelse, när jag råkar släppa benet från en trapp / sängen... ja varje "högt ställe" Nu vet man ju äntligen varför.
Fick även se benen.. På friska fanns det massa vitt ut på kanterna = Skelettet.. På sjuka sidan var det också helt genomskildigt för skelettet är i princip borta för att jag inte kunnat belasta på så länge.
Så under operationen så ska han se ifall protesen går att sätta fast (den sätts fast ner i benet på något vis) eller om det inte går pga skelettet så ska han sätta in sement (stavning) i benet så protesen sitter fast ordentligt.
Han sa att mina ben kommer va helt ihop när jag vaknar efter operationen och det kommer gå bra och dom kommer vara så sedan eftersom jag inte kommer ha ont där mer. Åhh jag visste inte ifall jag skulle få gå så föralltid =)
Bara mitt bäcken som är helt  snett som jag måste träna intensivt efteråt för att få det rakt igen. Just nu är det ryggen som tar stryk eftersom den får användas istället.

Man kommer va av med denna smärtan jag har nu i princip direkt... ont kommer man ha av annat istället = dom har varit och sågat i skelett och varit inne o rört i höften + ett stort sår som kommer finnas på benet MEN shit the same säger jag! Det kommer kännas som snittet, kanske lite mer men det kommer inte va hälften av den smärtan som jag har nu.
Man ska upp och försöka röra sig redan dagen efter, man ska börja försöka belasta så snart som möjligt, men med kryckor lite i början tills man får tillbaka balansen och det kanske inte är så lätt att belasta direkt eftersom skelettet är borta men jag ska träna och försöka så gott jag kan. Är min smärta veck så finns det inget som hindrar mig!
Fått en broshýr med massa jag ska tänka på de första 3 månaderna. Måste ju ha toahöjning (jag frågade vad som händer ifall man är hos någon annan o måste på toa då, eller om man måste hålla sig? han asgarvade men jag fick inget direkt svar... haha så jag antar att man får hålla sig) sänghöjning  (sängen måste va 10 cm ovanför knät) , griptång, sittdyna... Man får inte böja höften i mer än 90 graders vinkling för då går det jätte lätt ur led. (Höftprotesen och det är ingen rolig visa tydligen) Eller sitta ben knäna över varandra men det ska man helst inte göra i resten av livet alls.

Dom ska ringa mig om tiden (operationstiden) imorgon för dom skulle flytta några patieter längre fram så jag kunde få tidigare tid, annars fanns det ingen förräns i mitten på juni och jag vägrar att ligga såhär o lipa och gapa så länge när dom andra typ haltar lite grann bara och har inte hälften av smärtan. Jo jag vet för jag har sett dom allihop där borta. Och dom är 70+ och jag 20, dom gör inte så mycket ändå.. Jag har en bebis!! ???
Magnus och Vince fick nog bo där med mig igen.. jag skulle inte behöva må dåligt över det också. JIHU!!!

Tog en massa blodprover, blodtryck, EKG med mera med mera.. Måste trappa ner kortisonet (man får inte gå på det när man ska opereras och man får heller inte sluta tvärt) och inget antiinflammatoriskt får man äta så bara massa smärtlindring.

Jaja det hade gått jätte bra hos farmor iallafall. Sovit i flera timmar, sedan vaknade han på sitt underbara humör han alltid gör när han vaknar.. skrattar o pratar en massa!
När vi kom så kom Charlotte (Magnus syyster) med Vincent sovandes i vagnen.. de hade varit ute på promenix.
Han fick även en jätte söt t-shirt av henne. Åh sikken snäll faster han har, lille fisen!
Jag pussade sönder honom på hemvägen, vi tjötaade en massa.. han fick vädra rumpisen när han kom hem och rpata med oss. Sedan slockade han i mina armar med en gång, alldels tryggt<3:)
Köpte med Pizza som vi käka när vi kom hem, man var ju vrålis efter hela dagen!

Nu ska jag söva efter denna dagen, lycklig och förväntansfull. Det verkar finnas en ljusning ändå :-)
Långt brev har jag skrivit nu - HAHAA!
Natti

Farsan & Morsan på väg till Spenshult idag.
 -
----