Jag är sentimental så här på morgonkvisten!
Alldeles känslig... augusti är kommen och i EF börjar Min geting att jobba, känns ju sådär kul! Har haft så mysigt & hittat på massa kul saker ihop - Allt är så mycket roligare när man är tillsammans hela familjen.
Nuär det slut på roliga tiden och nu är en grå och trist höst kommen. I ensamheten (HA HA HA). Nä, nu är det dags för mig att börja ta tag i mig själv och gå med min underbara son till Öppna förskolan iallafall en dag i veckan. Så man får se lite folk - För det mår man väldigt bra av. Så har jag mycket funderingar på vad man ska göra när Mammaledigheten är slut.. ett väldigt bra tag kvar eftersom jag inte ens startat på min ännu men ändå. Ska plugga upp mina gymnasiebetyg för att sedan söka in på något, förmodligen SSK-linjen! Får råplugga mina betyg först så jag snöar in mig på det först.
Får se om det går under mammaledigheten för som det känns nu så ägnar jag ju all min uppmärksamhet och energi till honom, när han sover vill jag ju vila mig eftersom jag oftast har värk överallt.
Det ordnar sig nog.

Kl 13.30 har vi (Jag & Vince - Läs, jag) läkartid. Ska kolla upp mitt skulderblad och ovanför bröstkorgen. När jag rör mig så hugger det till där, precis som det gjorde i höften. Och Imorgon är det MR-röntgen i Varberg.
Ska hämta ut min Enbrel idag också så dom får visa hur det ska sprutas in.

Är så trött på gnäll & elände. Mår dåligt varje dag för nånting (nej, är inte hypokondrisk). Är öm i kroppen, trött, orkeslös, feber, och ont både här och där och vill därför mest ligga i sängen med värmedyna på och knarpa tabletter annars kan jag inte leva. Varför ska jag behöva leva såhär? Det blir ju bara värre. JÄVLA REUMATISM