--endless summer--
När vi varit ute hela eftermiddagen och när vi promenrade hem.. jag och vince, så strålade solen rakt på mig, fåglarna kvittrade och jag kände ett enormt lycko-rus som flög genom hela min kropp. Här GÅR jag med SNABBA steg utan några som helst bekymmer, jag hittar på saker. Jag har inte längre ont i magen för en smärta..så fruktansvärd!
I 7 år har smärtan kommit och gått med staaarka mediciner. Plötsligt i allt det roliga jag gjort så smärtar det till, och man kom inte en meter till, fick avsluta allt det roliga och sätta sig ner. Kanske skulle det gå över strax, kanske skulle det dröja några dagar. Den sista gången dröjde det 1 år - Jag tror inte på detta ännu..att det är sant. " Någon dag snart kommer smärtan tillbaka" tänker jag ofta när det känns som bäst, för det är ju så det brukar vara . Ska jag va smärtfri lång tid framöver ? (För tillslut börjar det göra ont igen och då är det dags att göra om operationen eftersom en höftprotes håller i ca 10-15 år, om man är rädd om den.. och om den inte hoppar ur led.. vill säga) Nej... det finns inte i min värld! Men dom säger det, läkarna....(så länge jag kommer få injecerat den biologiska medicin jag ska börja med snart, som förhindrar inflammationer på fler ställen i kroppen) och ack, det låter så UNDERBART ♥
Vi har promenerat bort mot ett annat kvarter och mött upp Maria, satte oss på gräsmattan, fikade och tjötade hela eftermiddagen - Megatrevligt =)=)
Tidigare idag har jag suttit och läst "denstarkastestjarnan.blogg.se", och gråtit, gråtit och åter gråtit. Mitt hjärta brast och det berörde mig lååångt in i själen. Fina fina Victor. Vad är det för hemsk värld vi bor i.. som låter små små barn få bli så sjuka och försvinna bort, föralltid! Vilken liten kämpe, och vilka starka föräldrar som tvingas leva utan det allra bästa dom hade. Vila i frid, lilla vän ♥. Nu ska jag försöka få tag i gamla avsnitt av serien sjukhuset från tidigare denna månad då Victor och hans familj blev filmade innan han gick bort. Följer alltid serien men så har jag missat just det! =/
Det blir min kväll det.
GODNATT! ! !
I 7 år har smärtan kommit och gått med staaarka mediciner. Plötsligt i allt det roliga jag gjort så smärtar det till, och man kom inte en meter till, fick avsluta allt det roliga och sätta sig ner. Kanske skulle det gå över strax, kanske skulle det dröja några dagar. Den sista gången dröjde det 1 år - Jag tror inte på detta ännu..att det är sant. " Någon dag snart kommer smärtan tillbaka" tänker jag ofta när det känns som bäst, för det är ju så det brukar vara . Ska jag va smärtfri lång tid framöver ? (För tillslut börjar det göra ont igen och då är det dags att göra om operationen eftersom en höftprotes håller i ca 10-15 år, om man är rädd om den.. och om den inte hoppar ur led.. vill säga) Nej... det finns inte i min värld! Men dom säger det, läkarna....(så länge jag kommer få injecerat den biologiska medicin jag ska börja med snart, som förhindrar inflammationer på fler ställen i kroppen) och ack, det låter så UNDERBART ♥
Vi har promenerat bort mot ett annat kvarter och mött upp Maria, satte oss på gräsmattan, fikade och tjötade hela eftermiddagen - Megatrevligt =)=)
Tidigare idag har jag suttit och läst "denstarkastestjarnan.blogg.se", och gråtit, gråtit och åter gråtit. Mitt hjärta brast och det berörde mig lååångt in i själen. Fina fina Victor. Vad är det för hemsk värld vi bor i.. som låter små små barn få bli så sjuka och försvinna bort, föralltid! Vilken liten kämpe, och vilka starka föräldrar som tvingas leva utan det allra bästa dom hade. Vila i frid, lilla vän ♥. Nu ska jag försöka få tag i gamla avsnitt av serien sjukhuset från tidigare denna månad då Victor och hans familj blev filmade innan han gick bort. Följer alltid serien men så har jag missat just det! =/
Det blir min kväll det.
GODNATT! ! !
Kommentarer
Postat av: Nicole
Jag följde Viktors kamp å det gjorde så ont i hela mig när han inte klarade sig. Fy faan alltså, finns inga ord! Jag brukar också titta på sjukhuset men kunde inte titta när han var med. Gjorde så ont i mig att se. Usch så hemskt sånt är!
Å vad skönt för dig att kunna göra saker å ting igen. Är så glad för din skull! Å för söta Vincent som kan leka ordentligt med sin mamma. =0)
Kram Kram
Trackback
