På fredag är det Sahlgrenska, reumatologen som gäller. Jag har höga förväntningar inför det besöket. Det är mitt sista hopp känns det som, jag hade höga förväntningar sist jag var där på team-besök i november också men vad hjälpte det? Läkaren reste sig upp och sa "Såhär gör man när man går" och knallade iväg Jo tack jag vet hur man går men jag kan inte. Kändes som en jävla förnedring när hon gjorde så och jag haft de så fruktansvärt och inte fick nån hjälp.

Denna gång ska jag va hård som fan och inte ge mig förrens jag fått hjälp. Ingen människa skulle tolerera att ha det såhär hemsk, så länge utan hjälp. Men jag bara accepterar allt jämt, ler och är snäll!
Det är slut på det nu... tänker gapa, skrika och gråta och förklara att jag inte kan leva så här längre.
Hela min familj mår dåligt av detta, så kommer jag förmodligen få sluta med amningen och börja med starkare mediciner. Så jävla jobbigt, vi som älskar o amma. Jag och Vince =/ Undra hur han ska reagera om han inte får tuttisen mer, min lilla snutt!

Allt ordnar väl sig, eller, orkar knappt äta längre för allting är så fruktansvärt och ingenting ordnar sig =/
Det är tur jag har Vincentt <3