En inne-tid för oss nu.

Hur tråkigt det än kommer bli. Hur rastlös jag än kommer bli.. & framför allt hur rastlös Vincent kommer bli framöver, det kommer INTE bli roligt!! MEN, nu kommer Svinis slå till mer än någonsin. 11 st skolbarn på en & samma skola här i Kungsbacka har blivit drabbade.. var & varannat barn har åkt akut med ambulans in till sjukan. Det kommer sprida sig som pesten framöver enligt Bvc-sköterskan. & de senaste dagarnas händelser får en verkligen att tänka till en extra gång. Är det värt att gå till ÖF för att leka av sig? (Mycket lek, promenader & gungning har vi framför oss!) Är det värt att gå till Kungsmässan och stora affärer & handla med en liten bebis som inte är vaccinerad? För att man är uttråkad.
Jag får dra in på min egoism de närmsta iallafall innan de värsta har lagt sig. Min son's välmående är det som kommer i första hand. Jag kommer aldrig någonsin förlåta mig själv om han blev allvarligt sjuk pga av att jag ville gå runt & shoppa.
Ska hålla koll på Lt-Halland's hemsida. Våran bvc-sköterska berättade att så fort beslutet tagits så kommer svaret att komma in där.. förmodligen redan nu i dagarna. Får han det (vaccinet) & är skyddad så kan vi ju fortsätta gå till Öppna förskolan där han bara fullkomligt älskar att vara & vi börjar lära känna så mycket härligt folk. Men just nu är hans hälsa Prio 1. Men hur ska en förälder kunna ta ett sånt svårt beslut? Ta vaccin för att slippa risken att bli allvarligt sjuk.. eller ta vaccinet och få risk att kanske bli allvarligt sjuk.. kanske f ö r  allvarligt sjuk!?Vi vuxna har ju inte blivit sjuka eftersom vi själva tagit vaccinet men man tänker ju på sååå himla små. Har ju hört endel, som man säkert inte helt & hållet ska tro på heller. Jag dog ju inte liksom, inte Magnus heller & inte resten av hela vårdcentralen.. Men, Ska man behöva hålla sig inne i ett helt år tills detta släppt?(Har ju klarat det innan. Visst var det ett helvete och hade inte så mycket val. Man kan ju låtsas isåfall att man inte har det nu heller. För Vincent's skull) För ett tag sen tyckte jag att det kanske var lite väl mycket hysteri. Det hade jag nog förmodligen fortfarande tyckt om jag inte hade haft ett barn som betytt så oerhört. Jag bryr mig inte om mig själv, men Vincent... Hur ska man ta ställning till allt detta? När så många blir så himla sjuka? Jag skulle inte orka... orka alls om något hände det käraste jag har!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0