Det är man väl mycket första året men jag sover dygnet runt, alltid. Vet inte om det är järnbristen som spökar för den går aldrig upp. Ligger alltid på runt 100. När det va som värst låg den ju på 86 eller nåt.
Men somna 9 och sov till 7. Helt förlamande trött ändå så somnade vi om vid 9- 10.30 och jag är helt döende ändå. . . Och han lurar mig alltid den spjuvern ( Vince så klart ) . Han har vaknat upp och tjutit ett par gånger för han ahr fått någon rethosta och svårt & andas för täppt i näsan.. så jag ahr bärt & bärt på honom & sjungit.. Så har han somnat om, och när jag lägger ner honom ibland och han sover skit djupt (tror jag) så slår han upp ögonen klarpigg och flinar åt mig när jag är superlycklig över att krypa ner i sängen igen. Han är en redig tokk!!
Och han är ingen lugn bebe längre.. han är heelt galen och gör mig alldeles slut... Hahaha!!
Men han är som tur är oftast glad & go.. :-):-)

Snart kommer min favorit Jenny Studt hit.. Vi ska fika och snacka skit, hon är den bästa jag vet!!! Öppen och glada människor! (Känn ingen press på dig om du inte skulle va glad nångång nu. Hahha)
Så ska vi nog laga lite tacos, kanske bädda ner Vince ordentligt i åkpåsen och gå en promenad. Får väl se, vet inte om det är farligt med lite frisk luft när de är lite sjuka? Jajaaa.

Nu hörde jag ett bums i sovrummet. La honom där för o titta på Spjälssängmobilen.. då står han upp mot spjälorna och har dragit ner lampan bredvid.. Hahahha, he's crazy, blir lika chockad varje gång jag ser han stå upp. *Stolta modern*