Usch vilken fruktansvärd dag, hitills. Fy fan.. rent ut sagt! Var på arbetsintervju på Arbetsförmedligen kl 11.30 . . Gick bara en buss kl 11 och jag hann inte ta någon innan. Är en ganska lång bit dit och bussen går runt halva stan och tar skit lång tid. Tog med min Vincent eftersom Magnus jobbar. Precis när vi skulle springa till bussen hade han bajsat så då fick va ta av allt igen & byta och ta på allt. Springa till bussen. Regnet VRÄKER (minst sagt ned). . Kom på bussen. När vi kom till stan hade vi 15 minuter på oss till AMS. Regnet fortsatte att vräka ner. Jag börjar mer & mer ångra att vi inte tog åkpåsen istället för overall. Regnskyddet va ju såklart glömt också - Svinkallt på detta också. Jag sprang och sprang fast jag inte får springa. Händerna va is, håret va pisseblött.
Kom äntligen fram och det gick iallafall jätte bra så vi får väl se om hon hör av sig. .
När vi gick hem tänkte jag att det går bättre & snabbare och ta bussen från Freeport istället för stationen. Det är nog inte så lång. Nehe. Vi kom aaaaldrig fram. Helt pisseblöt overall och jag också. Vincent va ledsen och det blir ju jag också då, stackars min älskling =/ Sprang in på Maxi för jag hitta inte busshållsplatsen, det haglade stenhårda bollar i mitt ansikte, var inte lång ifrån bristningsgränsen . . Fråga vart busshållsplatsen va och ingen visste. Det var en stor vattenpöl i mina skor. Vincent fötter va också blöta *Stackars stackars* =( Kände mig som världens sämsta mamma.
En gammal tant sa "-Jag kan köra er". . Jag tveka inte ens "-TAAAAAAAACK". Vi åkte förbi busshållsplasen som va långt bort. Jag hade fått fortsätta gå lång med en blöt och jätte ledsen bebis. För att sedan stå på stationen och förmoddligen få vänta på ytterliggare en buss och sen gå hem. Jag skulle ju aldrig åka med nån okänd. Hahaha men inte så ofta gamla tanter gör nåt :-) Så himla snällt, men hon orka inte släppa av oss utanför hemmet utan lång ned på gatan, så på med overallen igen, och spänna fast i vagnen.. han blev ledsen igen.. regnet fortsatte ösa.. jag sprang upp för alla backar och Vincent grät.. ingen kondis heller jagg trodde min sista stund va kommen. Väl hemma slängde jag Vince i ett varmt bad sen slocka han - Jag ligger helt slut nedbäddad med täcke i soffan och TÄNKER FAN ALDRIG MER GÅ UT.