Tack för att du räddade mitt liv.
Kvällen i sig är ju väääldigt mysig. Sitter i en mörk lägenhet med massa tända ljus, iskall cola med chips & dip. Det störiga är att det är Fotboll på Tvn, men jag överlever - Kärleksfilm på datorn - SNART. . .. Varenda liten vrå här är nu storstädad. Har hållt på i timtal. Likabra att passa på & göra allting när man ändå måste städa massor i sovrummet pga tapetseringen. Åhh va vi är nöjda med sovrummet nu - Love it, love it!
Nu kan man gå in där utan att få spykänslor. Thank u Daddy.
När vi kom hem från Kungsis förut så ställde vi oss & gjorde Fisksoppa, som blev mummsi. Kevin som inte alls brukar äta mycket år 3 portioner. Så han gillade nog min mat *Stolt*
Innan vi bärde in spjälisen in till Sovrummet igen så drar Vincent sig upp i stående läge
massoooor av gånger. Vi blev helt vilda av lycka. Hahaha! <3 Så himla himla dutti. .
På 8månadersdagen & allt ♥
Så Magnus fick genast ställa sig & skruva ned liggdelen till läget längst ned. Den har varit på "mitten" hela tiden & inte längst upp.. så man har inte riktigt funderat på det ännu. Så nu har han det så mys där inne sååå...
--
Jag är så himla glad att inte behöva tänka på att gå & knapra piller hela tiden. SÅ HIMLA SKÖNT!
Inte behöva få dåligt samvete & må dåligt varje gång man stoppar i sig något skadligt. Inte behöva gå till det helvetiska skåpet. Morgon, förmiddag, tidig eftermiddag, eftermiddag, tidig kväll, kväll & natt.
Nu känns det ingenting, någonstans. Jag kan ligga ned på rygg! Jag kan köra vilken jäkla rörelse som helst utan att känna mig stel - Vad fan är det här liksom? Vad har dom lagt i dom där sprutorna egentligen?
Ja.. dom får lägga va fasen dom vill där i - Men det funkar, funkar så in i helvete också. And i like IT :D
Jag hade änna gett upp hoppet på det där med mediciner. I 7 år har man ätit tabletter utan att det något funkat. Visst, det har funkat till en yttepytte del. Men inte så mycket som man vill. ALDRIG så man blivit h e l t smärtfri, aldrig så att man kunnat slappna av. Tänk om detta stoppar upp själva sjukdoms förloppet? Tänk om det är SÅ bra?. . . Jag vill inte veta hur jag ser ut om 3 år annars. I loppet av 1 månad kom en fruktansvärd ryggvärk som aldrig funnits innan, att man inte kunnat ligga ner, på rygg, på sidorna, ingen har kunnat ta där på ryggen, inte kunnat böja sig. På 2 månader syntes det stora förändringar i bäckenlederna & ryggen. PÅ TVÅ MÅNADER.
Hur skulle det sett ut om ett ÅR? Hade man kunnat gå?, hade man fått svår artros i andra höften också, i knäna, fötterna, axlarna? Dom säger ju att Enbrel'en KAN stoppa endel av sjukdomsförloppet. Är det sant? Vågar man tro på det? Finns väl inget annat val. Men jag är GLAD GLAD GLAD :-) Tack _____ . För att du tog det snabbaste beslutet. Jag är lycklig över att jag kommit till sådana specialister & experter. I Uddevalla Reumatologen så har dom missat en svår artros i 6 år. I 6 år har jag fått lida så jävligt, titt som tätt. När jag kunde blivit opererad för längesedan. "Nja.. det syns inget på röntgen" , sa dom när jag var 15 år. På Spenhult när vi pratade om Höftoperationen så hade dom låtit Uddevalla fårr skicka svaren från Röntgen, och det syntes tydliga förändringar i höften redan då. VA FAN LIKSOM? Jävla apor. "Ta lite diflofenak & tiparol liksom". Ja, det ska en 15åring behöva ta hela jävla livet?. . .Skitsamma, jag har inte ont nu, idag... Jag var så lycklig när jag knallade ut med soporna förut. Förra året när det var kallt så drog jag mig, centimeter för centimeter den korta sträckan mot bilen, tårarna som brände i ögonen & nerverna som var på helspänn. Livrädd för att råka ta ett felsteg & halka till. Ingenting kunde bli värre än & halka. En hastig rörelse och jag var död. Jag skrek och grät, och det skulle aldrig gå över.
Jag visste det. Hoppet var sååå borta. Jag gick där.. butter, trött på livet, trött på alla lyckliga människor som tog livet för givet, trött på människor som är hänsynslösa som går in i en när man går släpar sig fram där och är livrädd när någon går förbi. Trött på att leva - Allt det där flachade förbi mitt huvud när jag gick där med soporna.
& jag log. Log så stooort som jag bara orkade. Och skuttade in, snabbt & enkelt in i trapphuset. För numera KLARAR JAG att gå ut med soporna själv, jag klarar att ta med min smörgår till köksbordet, kan städa, kan gå in i badkaret och jag kan leva & vara lycklig! DET ÄR EN ALLDELES LJUVLIG KÄNSLA. Tack igen . I n g e r, min ängel.
Min underbara Protes. ((som gör att jag kan leva, som alla andra!!))
jag är så glad för din skull. <3
Sjukt att någon ska behöva vara tacksam över att kunna bära sin egen macka. Håller med om att dom flesta av oss tar för givet att kunna göra det mesta vi vill med våran kropp men det går inte att föreställa sig att vara så dålig som du har varit. Är så imponerad över hur du ändå kämpade för att försöka klara så mycket som möjligt trots smärtan.
Haha, nu när jag skrev kom jag på mig själv som gått halva dagen och klagat på att jag har ont i tummen för att jag råkade bryta en nagel för långt ner. Skäms nästan lite nu.
Ja de va verkligen helt fantastiskt o underbart! Vi åker gärna med er! Vi ska börja spara och planerar att åka ditt nov/dec nästa år :) Ni kan väl haka på?!
Oj då var min son väldigt tidig med att ställa sig upp i sin säng då, Han har precis lärt sig att ställa sig upp i sängen och mot saker.
Emily! Jag får tårar i ögonen när jag läser det här!Kan inte ens föreställa mig hur svårt och hur svart du måste ha sett under en jävla massa dagar! Känna att ingen förstår en och ingen ting hjälper ! Men trots alla dagar med svordomar och motgångar, så har du haft ett litet hopp långt där inne som har hållt trots alla motgångar och medgångar. En låga som har brunnit i både regnstormar och regnbågsdagar.Jag vill framförallt tacka dig för ditt hopp och kjämparglöd. Tacka Magnus för att han har ställt upp och tagit hand om en av mina bästa vänner när inte jag gjorde det. Tacka han för att jag har min vän Emily kvar med ny livsglädje, tacka lille vincent som ler med sitt vackra leende mot sin mamma så hon känner lycka! Du är en super mamma. Emily vincent är lyckligt lottat att ha en mamma som dig i sitt liv. :) Älskar dig vännen :) kram Andrea
