Inlåst
Usch va jag lider med deras föräldrar. Jag fick ont i magen bara genom att t i t t a på detta.
Tänk om min lilla goa kille börjar knarka, kommer hem och kallas mig f---ta och tar stryptag på mig? Inte vill prata, bara är ute & slåss och skiter i allt? År.. efter år .. efter år, och ingen förändring sker. Vad fan skulle man ta sig till? Hur ska man orka? Tror inte det skulle finnas någon gräns för hur dåligt man skulle må i det läget. Så orolig man är när det gäller ens barn. Jag är orolig och funderar ständigt när min lilla kille inte har bajsat på 3 dagar. Haha. Nej jag vill inte ens tänka på det. Man får hoppas av hela sitt hjärta att ens lilla pojk blir en snäll och go kille som är skötsam och har ett jobb, får ett bra liv. Lider bara med dom stackars föräldrarna som har det sådär - Det är deras vardag . . . Och deras söner var också små underbara bebisar en gång...
Fin blogg.
Jag kollade också på det programmet. Dom flesta killarna där är ju helt fucked up.
Tjabba, jag har Frågestund i min blogg och skulle bli jätteglad om du ställde några frågor. Inga frågor är för dumma! Tryck här för att fråga: http://potatismos.blogg.se/2009/october/entry-52534023.html#comment
Visst oroar man sig för sånt i framtiden. Samtidigt tror jag föräldrarna har en del i det hela. Jag skulle ALDRIG acceptera att min son tar stryptag eller kalla mig hora etc.
Rätt uppfostran (vad nu det är...) och en närvarande föräldrar tror jag på!
jag tittade lite grann på det igår. och tog ett snacka med Leo..
Usch ja. Hur ska man lyckas skydda barnen och ge dom rätt stöd för framtiden.. Antar att man inte helt kan påverka vart ens barn hamnar men det gäller att göra sitt bästa. Hur man nu gör det :)
