Ensam Mami Söker .....
DEN FINASTE LILLA KILLEN SOM FINNS PÅ DENNA PLANET!!!!
♥ ♥ ♥
Lill-kråkan, såklart
♥
Som varit & badat idag, skrattat jätte mycket och pratat i vattnet... och simmat för fullt med dom små benen!
Så var vi lite i baby-bassängen också så han kunde sitta själv och leka (läs, bita, ha i munnen) med leksakerna.
Annars var vi ju i den stora varmvattenbassängen. Men här i Kba var det inte sååå varmt - Bara 31 grader.
På sjukhuset där jag tränar är det nog 37 grader eller nåt - Mycket behagligare, men det gick=D
Och jag gick upp med barnen och åkte rutchkanan - Tänkte utmana livet lite eftersom jag inte kunnat göra sådant på så hímla länge så det var nästan ett måste fast rutchkanan inte va så "jätte farlig". Kände dock direkt att det värke och ömmade till i bäckenet när jag varit i så kallt vatten.
Folk är inte så snygga i omklädningsrummen - Ha ha .. Usch :/
På hemvägen köpte vi lite Gatu-köksmat och smaskade i oss när vi kom hem, och lilla Vincent somnade diiirekt.
Han var så super super trött. Så han sover nog för natten, lillen<3:) Annars går vi så gärna upp en stund tidigt imorgon.. jag lägger mig ändå med honom sen igen!!!
Han somnar så tryggt i min eller Magnus famn på kvällarna. Det är en så mysig stund. Känna hans underbara doft, stryka händerna i hans lilla ull-hår och hålla hans lilla hand<3
Jag förstår inte riktigt det här med att bebisar SKA somna själva? Eller sova i eget rum?
N ä r h e t - T r y g g h e t - Närhet - Trygghet. Det är vad bebisar på under 12 månader överlever utav (och mat såklart..hihi) Ska man då stänga in dom i ett mörkt rum helt själva.. där dom inte vet vart dom eller vart mamma/pappa är?. . .Nej, det tänker jag inte göra med Vincent förrens han blir 1½-2år. Han ska veta att mamma eller pappa kommer när han är ledsen (när han vill oss något) och inte bli ignonerad. Att vi hör honom.
Inte säkert vi hör honom om vi ligger & sover, på andra sidan lägenheten!
När han blir så stor att han vet vart vi ligger någonstans och att han själv kan GÅ in till oss om han vill, så ska han få ligga i spjälsängen bredvid oss i vårat sovrum. (Hade gärna haft honom i våran säng i mitten *Ännu mer närhet* Men nu är han så stor att han rullar runt och hasar sig framåt och jag vill inte att han ska trilla ur sängen)
Och dessutom tycker jag inte man BEHÖVER lära små bebisar nånting. Dom kommer lära sig sova i eget rum/somna själva även om dom lär sig det vid 1-2 års åldern. Dom kommer liksom inte sova inne hos oss när dom blir 15 år bara för det.. tycker bara att små bebisar hör hemma hos mamma och pappa.
Ibland vaknar Vincent på kvällarna.. då tar vi upp honom och låter honom somna om i våran famn, och han slocknar om på 10 sekunder. Då vaknar han enbart för att få känna våran närhet. Veta att mamma och pappa finns här. Och då finns dom människorna som säger "Nej... du ska somna själv" och låter dom vara, går ut därifrån. Fy fabian! , säger jag. Jag vet att alla har olika metoder, men så här tycker jag iallafall! Så undrar dom varför deras barn ligger i sängen och är ledsna? Min kille har aldrig behövt gråta när han somnar. Som jag tror, för att han fått den närhet han vill ha.
Nu tycker jag inte så här ifall föräldrar och barn sover dåligt jämtill varandra och bara tycker det är jobbigt. (Kan iofs inte förstå hu föräldrar kan tycka det är JOBBIGT att höra sin bebis andas. Man har väl sin föräldraledighet för att kunna vakna upp på nätterna och kanske ta igen det en stund på dagen isåfall, om man är trött.) Då kanske det är en annan femma. Men att dom resonerar så för att "det SKA vara så"
Skulle hämtat ut nya mediciner också men det var stängt så vi får ta det imorgon. Går åt som smör i solsken =D
Bilderna kommer nog in i morgon för jag glömde kameran i bilen och är inte på humör för att springa ner o hämta just nu.. vill bara lata, lata och lata !!! Gott att göra det ibland.
Tagga ner ett par grader, va? Varför inte va lugn, sansad och trygg som person?
Det handlar mest om vuxnas lilla egentid på några timmar på kvällen/natten. Jag vet inte era planer.
Men om er son först vänjer sig att somna själv och eget rum när han är två år..
Och du är gravid igen, vad f-n händer då?
Då kommer det finnas ca 5 år av bara BARA timmar för bebisar.
Det är DÄR man tröttnar på varandra som vuxna, lever ifrån varandra. För att man numera bara existerar för ens barn.
MEN i stora hela gör folk vad de vill.
JAG blir inte STÖRD av att ER son SAMSOVER eller SOMNAR PÅ ER.
Det är något ni får göra och avgöra helt själva.
Ni är vuxna och anses mogna nog att kunna fostra detta barn. Då tillkommer det en massa beslut man får ta.
Så blir ert val accepterat, får ni också lära er att acceptera att det finns föräldrar som menar på att barn ska sova i sina egna sängar!
Gud vilken söt unge!!
Sv: Texten heter meiryo och jag har storlek 11 :)
Förressten, lite reflektioner av det du skriver angående sova i eget rum eller inte. Vår son sov väldigt länge otroligt oroligt, från födseln tills han var nästan 10 månader så vaknade han MINST varannan timme, varje natt. Första gången han sov 4 timmar i sträck så var han drygt ett år. I samma veva kom vi på att han sov så mycket bättre om han somnade själv i sin säng, han skriker sig INTE till sömns, och han verkar inte otrygg på något sätt. Somnade han däremot i vår famn så var vi tillbaka på ruta ett, med uppvak 6-7-8 gånger per natt. Man kan inte dra alla barn över en kam, många barn mår bäst av att somna ensamma i sin säng istället för i en förälders famn. De behöver inte känna en känsla av otrygghet för det! 5mm och liknande där barnet får skrika sig till sömns tycker jag däremot är förkastligt, men en nöjd bebis i egen säng ser jag definitivt inget negativt i.
Alla barn är så otroligt olika så det finns ingen metod som funkar perfekt för alla. Det är inte säkert att sova i egen säng är förknippat med gråt och skrik. Vissa barn är lätta att natta och somnar där man lägger dom helt enkelt och har inte något jättebehov av att ha sina föräldrar inpå skinnet. Sen är det ju inte så att man nödvändigtvis skiter i att trösta och ta upp barnet bara för att det sover i eget rum heller. Jag tror alla föräldrar hittar det som är bäst för just deras barns behov, även om det utifrån kanske verkar grymt just för att man relaterar det till sitt eget barns som kanske är helt annorlunda.
Jill:
Det låter ju helt absurt.. varför skulle föräldrarna till barn som inte sover i eget rum inte få någon egentid tillsammans?
det handlar väl om barn som nästan aldrig sover, som föräldrarna inte får någon egentid?
det finns barn som inte får eget rum förrens dom blir kanske 3år. ska deras föräldrar leva utan varandra då menar du?
Nu pratar jag om dom BEBISAR som är ledsna osv.
Som man struntar i för att DOM SKA sova i egen säng, och eget rum för att DET SKA VARA SÅ.
Självklart är alla barn olika och alla har sina egna saker.
Men min egna åsikt är så här iallafall. Jag VILL ha min lilla lilla bebis i sin spjälsäng bredvid oss när han är såpass liten och vaknar på morgonen och undrar vart vi är nånstans. Då vill jag plocka upp honom och visa att "här är vi". Och vadå om han får något syskon... ja va FAN ska vi göra då?
Antingen har vi 9 månader på oss att försöka vänja våran kille att sova i eget rum eller så får väl han komma in till oss om han skulle vilja det. Inte ska jag stöta bort honom för att det kommer något syskon?
Han sover HELA nätterna från 19.00-07 på morgonen så våran egentid går det ingen nöd på.
Varför skulle vi "leva isär" för att Våran lilla bebis ligger och SOVER i samma rum som oss medans vi också sover?
Varför ska man komma med regler och mallar för små bebisar? Det kommer komma nog med sådant i livet.
Sen funkar det för vissa och det är ju jätte bra för dom isåfall =) Men jag vet och har hört endel om bebisar som får ligga och vara ledsna för att dom SKA ligga i eget rum, och det tycker jag är konstigt när det handlar om så små.
För man vet ju hur otroligt mycket närhet dom behöver som bebisar, och bara har sin mamma och pappa som kan trösta dom och skydda dom!!
Och min kille sover också i egen säng och är nöjd.
Inte det det handlar om utan att små BEBISAR SKA somna själva eller i eget rum trots att de kanske är ledsna och enbart behöver närhet & trygghet istället för "regler"
hejsan. ja brukar inte kommentera här men idag måste ja nog inflika me en åsikt : )
Ja hade min dotter i mitt rum dom första 7 månaderna, nu har vi precis flyttat till en 3:a ooh detta gjorde jag mest för min egna skull, ja vakna 10000 gånger per natt, ja vakna när hon vände sig, ja vakna när hon tappa nappen ja vaknade av allt...
o visst ja hade kunnat ta igen de på dagtid, preoblemet e att hon sover inte mer än ca 30 minuter om dagen o då finns de lite annat o göra i hemmet...
för övrigt e ja ensamstående och de finns ingen som löser av mig en vanlig vardag...
hon trivs bra i sin säng i sitt egna rum som ligger vägg i vägg me mitt, hon vaknar nu ca 3 gånger per natt, då går ja upp o gör en flaska välling som hon gott gluffsar i sig innan hon somnar igen...
jag tror de e väldigt olika från person ill person, inte baar bebisarna, de e skillnad från förälder till förälder också =)
Kram
