2 Barn
Vincent har alltid varit våran lilla "bebis" och någon annan kommer att vara bebisen här sen.
Allt har kretsat så kring Vincent för oss så det är svårt att tänka sig att det kommer finnas en till som vi kommer älska lika mycket. Det känns inte som man kan göra det.
Ibland kan jag nästan inte ens vara glad för jag tänker "Stackars Vincent" . Han kommer inte ha all uppmärksamhet själv. Ibland måste han få vänta (Även om det kanske är bra ibland).
Och det värker så i mitt hjärta när jag tänker på det.
Jag vill inte bli sån som inte har tid för mitt största älskade busfrö:
"Mamma har inte tid" - "Mamma måste mata bebisen" - "Mamma kan inte kramas nu"
- " Mamma kan inte finnas till bara för dig hela tiden".
Det känns så fruktansvärt. Jag vill aldrig att han ska komma i 2a hand. (Samtidigt som det är fruktansvärt om inte bebisen får lika mycket tid & engagemang som Vincent fick när han var nyfödd)
Jag ska göra allt i hela världen vad jag kan för att han inte ska känna så.
Den första tiden ska jag försöka lägga lite mer uppmärksamhet (som går) på honom. Eftersom han är medveten. Det är inte bebisen. Jag ska ha bebisen i bärsele så jag kan leka med Vincent. Jag ska amma i bärselen.
Jag ska krama på min älsklingsVincent och få honom att känna sig älskad på jorden, och aldrig ersatt av någon.
Han ska få presenter när bebisen får välkomspresenter. Dom 2 ska alltid få känna sig på första plats. Båda två.
Vincent ska få lite mer fokus i början. Tills den dagen han är så inne i att vi har två barn och inte längre bryr sig.
Det skulle kännas så hemsk som alla säger att man ska göra honom delaktig. Att han ska hjälpa till att hämta bjöjor, nappflaskor mm och vara en stor storebror. Men jag vill inte att han ska vara min "hjälp-reda" Han kommer inte vara stor.
Han ska få sova kvar i sin spjälsäng & han kommer inte ha ståbräda. För han är fortfarande jätte liten.
Jag tänker inte göra honom "Stor" bara för att han är storebror. När han egentligen är jätte liten.
Det är iallafall tur att nyfödda sover såpass mycket i början. Tills man kommit in i det. Och tills Vincent har vant sig vid att det finns en till som behöver tid .
Vi kommer ha 2 barn. Det känns konstigt. Utmanande och skrämmande.
Hur ska man räcka till?
När du väl är mitt upp i de så kommer du säkert inte att tänka så.. vet att många tänker som du som ska ha sitt andra. Men jag tycker att du e en jätte bra mamma och du sätter alltid lilla vince i första hand. Tänk på dom som sätter ett barn till världen å sedan skiter i de.. de finns ju faktiskt dom.. Nu har jag ju inga barn sj men "kvinna" som jag är så förstår jag dina känslor!! de kommer bli jätte bra! Lycka till!! <3 hoppas vi ses snart =) kramar Emma.
Å alldeles underbart! :) Jag håller med ovanstående, när väl bebisen är här så kommer allt falla på plats och Vincent kommer Vilja hjälpa till med bebis, han kommer tycka det är superkul att känna sig hjälpsam och duktig och framför allt Stor. Joshuah älskar att vara en stor pojk, inte för att vi vill att han ska vara stor nu när han har en lillebror utan för att han helt enkelt har nått den åldern. Han Vill visa att han kan :) Jag förstår så dina känslor och tankar, hade dom också när jag väntade River.. men det är alldeles underbart att vara 2 barnsmamma och även om din tid kommer vara delad mellan barnen så är ett syskon den Finaste gåvan du någonsin kommer kunna ge Vincent :) kram kram
