Dagarna går snabbare än snabbast. Förstår verkligen inte hur mycket man kan hinna med på en dag nu för tiden.

Jag gav vincent välling vid 5. . . vid 5.20 ville han ha nappen och inte långt efter det var det att gå upp och åka till "jobbet"
Direkt därefter så var det vidare på arbetsintervju på ett Boende. Inte så långt ifrån stationen. Det gick bra, jag ska börja gå bredvid imorgon. Kändes som det mer var något ställe för mig + att det är längre tider.
Jobbar man på ett handikappsboende så är ju de boende iväg på dagverksamhet under dagarna så ofta jobar man skit-tider typ som 7-11, och ibland går på passet igen 16-21. . Nja det passar inte mig.
Är jag på jobbet kan jag jobba till 16 men jag vill inte tillbaks sen om det inte är alldeles nödvändigt.

På arbetsintervjun frågades vilken avdelning jag kunde tänka mig . Jag berättade att jag var öppen för det mesta... & hon tyckte jag skulle prova på Psykiatrin - avdelningen för hon kände att det verkade passa mig så bra & att jag hade skinn på näsan - Okej? :) Så imorgon går man på det och när vi efter en stund hälsade på i avdelningen så kändes det utmärkt. Funkar det blir jag kvar på timmar när Magnus är ledig och sen heltid i sommar på sommarjobb!

Därefter togs en lååång promenad hem i solen. Kramkalas med Vince & pappsen. Iväg och hämta min cykel så jag kan cykla till jobbet. När jag cykla hem den så blödde mina ben inombords kändes det som. S p a g g e t i  b e n  om man säger så. Minst två år se jag cykla sist. Det märks att det är då man använder benen som mest för promenader är pice of cake för mina "benmuskler och skelett" som ska komma tillbaka i jämförelse med detta.

Åt Pizza på campino & handlade, var ute & gick så Vincent kunde få gå själv (Blir ju sååå mallig och stolt då:). Hem och leka för fullt, få i lillsnuffen pencellinet .. som inte är det lättaste.
Jag får lägga honom ned, hålla för hans näsa & spruta in det i "kinden" . Då känner han inte smaken förrens efteråt och då får han nåt gott & dricka. Usch va jag känner mig hemsk när han blir ledsen. Men i honom måste det ju. . .
Nä, nu väntar jag på Familjen annorlunda--- Hejsvejs orörda fejs.