Hur kan du vara såhär sjuk när du ser så pigg ut...

Jag måste bara få gå och spy ur min galla någonstans. Jag går alltid runt och är glad, säger att allt är bra. Men nu måste jag bara........


Jag förstår inte riktigt varför man måste gå osminkad, med säckiga kläder och bara se deprimerad ut för att man skulle va sjuk?? Är det så sjuka människor ser ut. Tror folk på allvar det? T.om läkare ?

När alla varje dag kommer fram.. "Hej, åh va du ser pigg ut. Du mår jätte bra??" - Ehm, jo de gör jag, säger jag.. Fast jag skriker på nätterna av smärta och ibland inte kommer ur sängen. Går på starka mediciner varje dag!
Visst är det jätte kul att man uppfattas som fräsch. Men det är för jävligt att människor ska uttala sig överhuvudtaget om någon's mående när dom inte har en aning. Är människor verkligen så okunniga?

T.om läkare har sagt så många gånger. Hur kan du se såå fräsch ut när du är så dålig? Jag blir helt paff när någon säger så. Får man inte lov att vilja se bra ut för att man har en sjukdom eller har det väldigt jobbigt ibland?

När jag mådde som värst och inte ens kom ur sängen. Till och med då ville jag göra mig iordning lite, trots att jag inte kunde röra mig en millimeter och hade smärta från helvetet.
För får jag inte känna mig fräsch så mår jag 1000 grr värre. Men man kanske ska ta på sig mjukisbyxor (brukar jag iofs ha när jag har ont), va osminkad och rufsigt hår och ha gråten i halsen när man går till en läkare för att dom ska SE(?) hur dålig man är.. Nu vet ju som tur är mina läkare hur jag har det. Men vissa som har reumatism har liksom inget "bevis". Deras röntgenplåtar kanske inte visar någonting. Det kan ta många många år innan det syns någon föränding eller artros te.x, och dom inte har fått någon diagnos. Då kanske läkarna inte ens tror dom.
Det brukar ta många år innan man får en diagnos inom reumatologi. Så på så sätt ska jag ju va "glad" över att jag har mkt förändringar och att höften blev så förstörd under så kort tid. Och att jag fick min diagnos så att dom tar en på allvar. Inte bara skickar ut värktabletter och säger att allt ska bli bra. För reumatism blir ju aldrig bra.
Vissa dagar är det bra och helt plötsligt så smäller det till igen.

Men istället så gör man det bästa av situationen, gör inte sig själv till ett offer, lägger på ett smile och försöker se världen positiv ?? Eller..

Jag tycker iallafall att det är roligt att jag verkar uppfattas som positiv.. När jag kommer gåendes på jobbet och haltar fram och har jätteont  ibland så kommer mina jobbkompisar fram och frågar hur det är ... Då brukar jag säga att det är bra.. att jag har lite ont i bäckenet osådär men det går bra. Jag orkar liksom inte ömka mig själv jämt! Så har jag fått höra mkt det senaste typ "hmm lite ont Emily? Du är så himla positiv" . . Det värmer verkligen att höra för det är så jag försöker va i livet. Inget hjälper av att gå runt och åma sig och va deprimerad, även om det känns segt vissa stunder och gånger.
Därför är det ju bra att jag har min blogg så jag kan spy ur all min galla här ;P ? Hahaha.

Ibland blir man bara så trött när ingen förstår. Alla har liksom blivit vana vid att höra skrik och gnäll när man ibland försöker ta sig ur soffan eller rör sig. Alla har redan gett upp. I början skulle alla fråga om man ville ha hjälp.
Men nu vet dom att det inte är någon idé.
Senast igår sa en till mig "-Ojojoj va du vankar fram som en anka redan. Foglossning så här tidigt?"
Men HALLÅÅÅÅÅÅ. Har dom fortfarande inte fattat att jag har reumatism. Jag går nästan alltid, i hela mitt liv och haltar framåt och har svårt att röra mig. Men vad är det för fel på folk. Vägrar dom verkligen att inse fast man säger det till dom? Det är verkligen inte OK att säga en sån sak.

Och jag är så trött på vissa som frågar.. Hur är det? Bara för att fråga liksom.. Dom vill egentligen inte höra svaret. Eller dom vill bara höra svaret "Bra" - Sen när man kanske för en gångs skull säger.. Nej det är faktiskt inte så bra, jag har jätte ont.. "Jaha, men det går nog över", säger endel då.
Då blir jag riktigt förbannad uppriktigt sagt. Varför frågar man ens en fråga om man inte vill höra svaret?
Det ser bra ut utåt och då ska det liksom va bra. För reumatism syns inte alltid på utsidan, och det som inte syns, det finns inte. Då är det slut disskuterat liksom..Jag som är så ung är väl inte alls så sjuk. Jag säger nog bara så för att jag tycker det är roligt. Jo men "det blir nog bra". Visste dom vad reumatism ens var? Fast jag förklarat vad det är för sjukdom? Nej. Det blir tyvärr inte bra, aldrig nånsin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0