Alex Schulman:

G O D  M O R G  O N  ! ! ! !

"Jag kommer in i köket. Du sitter och läser DN med sneda, trötta ögon.
“Hur har du sovit”, frågar jag.
“Dåligt, tack som frågar”, säger du snabbt och med den överdrivna, irriterade vänlighet som jag äger sådant gehör för. Jag står lite rådvill, vet inte riktigt vad jag ska säga. Du har varit uppe länge, jag ser det på osten där, som gulnat och hårdnat. Jag ser det på Svenskans korsord, du har redan hunnit långt. Jag går fram och kysser dig på kinden, du suckar utan att låta, protesterar utan att grimasera - det enda som avslöjar dig är att du viker undan någon centimeter med ansiktet.

Tystnad.


Jag går till kylskåpet, inventerar, hittar just ingenting. Sätter ner en brödskiva i rosten och sätter mig mitt emot dig.
“Kan jag få kulturen”, säger jag
“Den här”, ropar du och håller upp den del du håller i.
“Oj. Jag såg inte att det var den du läste”, säger jag.

Tystnad.

Jag försöker lirka fram nyhetsdelen i din tidningshög, du betraktar min klumpighet när jag inte får fatt i den, du avbryter din aktivitet, sliter fram nyhetsdelenb och räcker till mig. Jag läser just inte, fastnar vid Elgiganten-annonser, när jag reser mig för att hämta brödskivan tittar du upp mot mig, jag ser avsmak i din blick, du suckar du högt och jag blir plötsligt mycket vred – jag skriker: “VAD FAN ÄR DET?!”

“Du kan väl för helvete knäppa igen morgonrocken! Varför går du runt med den helt öppen, jag sitter och äter frukost, jag vill inte se det där!”

Jag säger: “ÄH!”

Och så knyter jag igen morgonrocken. Jag står vid brödrosten, framåtlutad som efter stor kraftansträngning, men jag är inte trött, jag är tagen. Jag är så ledsen. Du äcklas av att se mig naken. Du är elak, du förnedrar mig, hör du det, du förnedrar mig."


----------

G O D  M O R G O N  ! ! ! !

Jag går in i köket, du sitter med DN och dricker kaffe. Jag går fram till dig, kysser ditt huvud och säger "god morgon" och du svarar att det finns kaffe i bryggaren. Jag säger att jag inte hörde när du gick upp och du sitter tyst och läser din tidning och jag frågar när du gick upp och du svarar inte och jag ropar, ganska högt: "HALLÅ, JAG FRÅGAR DIG NÅGOT, NÄR GICK DU UPP?"

Du svarar, irriterat: "Inte vet jag! En timme sen, en och en halv!"
Jag säger: "Jaha".


Tystnad.


Jag öppnar kylskåpsdörren och komponerar min frukost i tanken. Jag gillar att stå på det där sättet och kartlägga möjligheterna - där har vi lite ägg, vad bra. Finns det kaviar, inte det, nähä. Jag målar upp inre bilder av min frukost. Lägger upp spännande strategier. Det är ett fint sätt att börja dagen på.


"Stäng kylskåpsdörren nångång snälla", säger du och jag vet att du oroar dig för elräkningen och vi har haft det samtalet så OTROLIGT många gånger förut, elräkningen blir väl för fan inte större bara för att jag öppnar kylskåpsdörren, jo det blir den visst, säger du och så ser du elakt på mig och säger STÄNG och jag tycker inte om att bli beordrad saker och ting och då smäller jag igen dörren och säger HERREGUD och så sitter vi tysta.


Vi ska inte ha det bråket idag. Jag plockar ut smör och ost och stänger snabbt igen dörren. Jag lägger ner två rostisar och ser tomt och hålögt på hur trådarna börjar glöda där nere. Jag kliar mig i skrevet, men jag gör det snabbt och subtilt för jag vet att du blir äcklad av det. Du har sagt det en gång, att du ÄCKLAS AV MIG när jag gör så och jag tänker på det där ganska mycket. Jag är far till dina tre barn och du äcklas av mig?


Jag sätter mig mitt emot dig. Jag skakar fram DN:s sport-del och läser en stund utan att riktigt läsa. Jag lägger ifrån mig tidningen och säger "jaha". Trummar med tummen på bordet. Jag frågar om vi ska åka en sväng med bilen idag, kanske ska vi hälsa på din syster? Du svarar att du inte kommer att åka en enda meter i den där bilen innan jag lagar den - "den har faktiskt KÖRFÖRBUD, och det har den haft i flera VECKOR nu och du gör absolut ingenting åt det". Jag säger att en säkring har gått, att man kan köra med den ändå och du fnyser och så sitter vi tysta en stund.


Du säger att jag dessutom inte ska köra bil på ett tag med tanke på min lilla uppvisning igår kväll och jag frågar vad hon talar om för uppvisning och du säger att jag VET MYCKET VÄL vad för uppvisning.

Du säger att jag bara drack och drack, alla andra på middagen slutade dricka, men du bara fortsatte. Du säger att jag var direkt PINSAM. Du frågar vad fan det är med mig.


Jag säger att jag drack precis som alla andra och då skrattar du åt mig, du vill bara såra mig med det där skrattet, du säger att du såg hur de andra gästerna började byta BLICKAR bakom din rygg för att du drack så mycket, och jag vet inte om det är sant eller om du bara ljuger, men jag finner det så sårande att jag skriker HÅLL KÄFTEN och slår undan ett juice-glas med sådan kraft att det krossas mot väggen.


Jag ångrar mig genast, för jag märker att du blir rädd. Sedan samlar du dig, blir åter ditt elaka du. Du reser dig upp och när du går ut ur köket säger du: "Du är patetisk."


Jag sitter kvar och tittar på skärvorna.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0