Jag skulle aldrig nånsin tipsa någon om att "vänta med att skaffa barn" ("tills man  l e v t  l i v e t  och rest") Om man är lycklig och har ett stabilt liv vill säga - Det är det värsta skitsnacket jag vet. För det första vet jag ingen som har barn som inte tycker att det är den dagen som man får sitt barn som livet börjar. Det finns ingen stund i livet då man blir lyckligare, inget har någonsin betytt någonting tidigare i jämförelse.

 Det är ju då livet börjar och det är DÅ man lever livet. "Att leva livet" för dom som säger att man måste göra det innan måste betyda att man ska festa ihjäl sig för jag kan inte förstå hur dom menar annars?

Leva livet gör man ju nu, fullt ut... och resa är roligare än någonsin nu när man har barn. Man bryr sig inte om att se sakerna själv, utan man vill att sina barn ska uppleva sakerna mest och det finns inget finare i världen än att se sina barns glada och förväntansfulla miner. Visst blir det lite mer planering och sådär men det är ingen uppoffring. Ingenting är uppoffring när det gäller sina ögonstenar.
Det man ger upp det är sitt ego, som är det enda man brytt sig om tidigare. Det har bara varit "Jag Jag Jag" - Nu skiter man fullständigt i sig själv, för det är inte längre det viktigaste i livet, och tur är väl det.