Varför blir man (Jag - Fast det verkar som dom flesta blir sådana ändå. Haha) så sinnessjuk dom sista veckorna på graviditeten? Varje minut hoppas man på något tecken. Man vet att det aldrig, aldrig nånsin kommer hända men man hoppas ändå. När det inte händer blir man så besviken att man brister ihop totalt.

Jag vill inte umgås med nån, prata med nån. Jag vill helst sitta instängd i ett mörkt rum tills det händer något. Jag vill aldrig mer höra mig säga att "Ååh va mysigt att va gravid" för dom sista veckorna är ett rent helvete.
Tänk dom stackarna som behöver gå över tiden - Fy fan vilken mardröm för hormonerna.

Jag dricker Hallonblads & Basilika te med Nejlikor. Jag tror inte det funkar innerst inne för det sätter igång när det själv vill, men jag behöver något som kan hålla hoppet uppe.

Bl ä ä ä - Less, less, lesssssssssss.

Ska snart lägga mig i sängen och kolla på andra episoden Jordemödrar (Barnmorskorna på Norska) där dom föder barn. Det är sånt här mitt liv går ut på just nu. Längtar efter förlossningen? Jag? Neeejdå.