Och jag har haft en slöhets och less-hets dag.. Bläää jag har varit nära till gråt hela eftermiddagen.
Tillslut orkar man inte va gravid längre även om det mestadels är mysigt. Hormonerna slår till och man tycker synd om sig själv som varit gravid sååå länge och det känns som en evighet tills det är dags. Har ont överallt, det trycker nedåt vilket gör att jag kissar varje kvart (överdriver inte) och varje moment man ska göra är ganska jobbigt. Resa sig upp ska vi inte prata om och att alltid vagga sig fram är sådär kul. Hoppas lite av besvären försvinner när bebin kommer, resten får försvinna med sprutorna (som kommer dröja ett tag för amningen). ..
Ligga ned gör sviiiin ont och jag kan inte va uppe i rörelse jämt heller för då är man stel och vaggande och även det tar på krafterna.
Varför blir man alltid så gnällig i slutet på graviditeter och vill att det ska va över? Varför njuter man inte de sista veckorna? Ne.. det enda man tänker på är förlossningen.. Hur det ska starta och när det ska starta, även fast det är flera veckor kvar. Väntan blir lååång. Ja, trots att man har barn innan.

Hejsvejs från gnällkärringen.